Food-Info.net> Frågor och svar > Livsmedelsprodukter > Te

Vad är Honeybush te?

Honeybush te får man från löven från den Sydafrikanska busken honeybush (Cyclopia intermedia och andra relaterade Cyclopia arter), som inte har någon relation till den normala teplantan (Camillia sinensis). Cyclopia artens löv, stam och blommor används för att framställa söta örtfusioner.

Det internationella intresset för honeybush började redan vid Holländarnas och britternas tehandel. En bosättning som bildades år 1652, som senare kom att bli Kapstaden, utgjorde en lagerbas för det Hollandska Ostindiska kompaniet som handlade med Indiskt te och Sydost Asiatiska kryddor. Botanister började snart katalogisera Kapens rika flora, och honeybush noterades i botanisk litteratur redan 1705. Även om det inte finns något noterat om att lokalbefolkningen (San och Khoi-Khoi stammarna, kända idag som KhoiSan eller Bushmen) använde örten som te, så fann man snart att det var ett bra substitut för vanligt te. Antagligen genom att studera de inhemska vanorna.

Man samlar fortfarande de flesta löven från vilda plantor, men med att industrin blivit större och kravet på en mer enhetlig produkt ökat har kultivering blivit nödvändig (samlare får åka till allt mer svår åtkomliga områden).

Produktionen av honeybush te är väldigt lik den för normalt te och rooibos te. Plantan skördas, torkas och oxideras (”fermenteras”). Två typiska steg används för oxideringsprocessen: oxidering i en hög eller höjda temperaturer i en förvärmd bakugn. I mosats till oxidering av normalt te, så tar processen mycket längre tid.

Det tradtionella sättet att fermentera honeybush te är att använda en hög, särskilt när man producerar stora kvantiteter. En hög med fyra-fem meter i diameter och två meter i höjd kräver cirka 1,5-2 ton grönt honeybush material. Högen packas hårt och lämnas sedan i tre dagar för spontan värmegenerering och fermentering. Temeperaturen ökar snabbt då högen redan är varm efter att det sista materialet packats på.

Under fermenterings perioden så ändrar materialet färg från grönt till mörkbrunt och utvecklar en söt aroma. Från en tredje dagen och framåt så vänds högen var tolfte timma för att vara säker på att yttre, svalare material ska blanda sig med resten av materialet och för att förhindra syrebrist. Högen kollas därför efter tre till fem dagar av fermentering, beroende på vilken sort man använder. Känner man en söt honungsarom och materialet har blivit mörkbrunt, så sprider man ut högen i ett tunt lager på en canvasduk för att torka.

Produkten från en förvärmd ugn ger en bättre och jämnare kvalité eftersom man har bättre kontroll på värmen i fermenteringsprocessen, och man behöver kortare fermenterings tider (24-36 timmar) för att få fram färdig fermenterat te och förhindra mögelväxt.

Efter detta steg så torkas och packas tet.

Honeybush te dricks oftast med mjölk och socker, men för att kunna uppskatta den delikata smaken och lukten, så bör man inte addera något. Beskrivningen av smaken varierar från varm aprikos sylt, blommig, honungslik, torkad fruktmix och en helhet av sötma. Tet har också fördelen att det går bra att dricka kallt och blandar sig lätt med fruktjuicer.

Det traditionella användatet av tet som behandling mot hosta kan, till viss mån, förklaras av att det innehåller pinitol, ett modifierat socker (en methyl grupp ersätter väte i en position i glukos; se bilden nedan). Pinitol, som namngivits efter sin största källa, barrträd, finns också i flera andra plantor och är intressant på grund av sin förmåga för att sänka blodsocker nivån. Detta har visats i laboratorieförsök med djur och har funderats på att användas som medicin mot diabetes.

pinitol

Honeybush innehåller också antioxidanter som flavoner. Isoflavoner, coumestans, luteolin, 4-hydroxycinnamic syra, polyphenoler och xanthoner.

Isoflavonerna och coumestanerna klassificeras som phytoestrogener, som används mot klimakteriebesvär, en sak som honeybush nyligen blivit rekommenderad för. Isoflavonerna och coumestanerna i honeybush är lika dem i sojabönor, en produkt som också används mot klimakteriebesvär.

Luteolin är det gula pigmentet i plantans blomma och har historiskt använts som färgmedel.

luteolin

Källor: http://www.rooibos.ch/honeybush_info.html ; http://www.itmonline.org/arts/honeybush.htm ; http://www.steve.gb.com/images/molecules/phenols/luteolin.png;

Bates et al; Insulin-like effect of pinitol. British Journal of Pharmacology 130(2000) 1944-1948; Chiechi LM, Dietary phytoestrogens in the prevention of long-term postmenopausal diseases, International Journal of Gynecology and Obstetrics, 1999; 67(1): 39-40;

Kamara BI, et al., Polyphenols from honeybush tea, Journal Agricultural Food Chemistry 2003; 51(13): 3874-3879.